LUKULIITE: Tuija Nieminen Kristofersson

Kirjailija-lehden Lukuliitteestä 4/2018 löytyy Tuija Nieminen Kristoferssonin runoja Jouni Inkalan suomentamana. Alkukieliset runot julkaistaan tällä sivulla. Runot ovat kokoelmasta Någon gång regn i Ngorongoro (Albert Bonniers förlag, 2004).

* * * * *

 

Allting kvar i din båt i insjöns ljusa fläck
på kartan i rodnaden över gäddans hjärta.

 

***

 

Skrik gädda och linan böjer spöet
rullen sjunger, inte gäddan, men g:ets krok
är starkast i mitten av ryggen, samlar hela oktaven.

 

***

 

Att lossa krokarnas piercing från munnen
gälen, bända de långa käkarna
gapet av brosk taggiga tänder.
Ett slag räcker inte, den vrider sig
slår med stjärten fäktar med fenorna
duns mot båten åran
de gula prickarna slocknar i alvattnets rotblöta.
Bland inälvorna en uppfrätt mört
fisk i fisken, ben omkring ben
glupskhetens fängelse av syror
en refräng om ägg, yngel, hona
om öar vikar sund i sjöar
hur det snöar plogbilar
luktar vinter våta vantar
snö på tö smälter
rinner spricker blommar
blir juni hundkäxljusa nätter
pollengula vågor
romgula bottengömslen
gäddpricksgula glimt
av ett rovdjur bland plast och burkar
fångst i fångsten kastspöet i din hand.

 

***

 

Kvarts var sten var yxa var gömd i marken
i rödockrade gravar skelett sockrade med
ockra järn mot grus möt stål i spaden
som gräver och gräver skatt
skelettets skatt av skal runt sig självt
huvudskålen pekfingerbenets bleka pekpinne.

 

***

 

Att samla nätter blir som att pressa is
smälter i gryningen rinner bort, solen
vänder fisken upp och ner vindar
aortan och venen ut ur ryggraden
röd dess kraft dess nystan dess garn av blod.

 

***

 

Kan också vara natt i natten
som att i april efter påsk
gå på en skogsväg mellan drivor
gruset knastrande under sulor steg för steg
med brinnande hjärtan när vi kände igen
brödet fisken såg det vita i dess ögon.